Det är inte omöjligt
Hejsan bloggen!
Nu sitter jag på tåget och resan hemåt har börjat. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag kommer få träffa nästan hela familjen idag, det ska bli så roligt. Något jag förstår ännu mindre är att jag varit på det här lägret där dansare och lärare från en av världens bästa skolor varit. Det är helt galet.
Galan igår gick bra! Det var så roligt att vara på scen. Efter applådtacket så fick alla varsitt diplom och en fin ros. Då gav de också ut Vaganova-stipendiumet. Det var en tjej som jag lärt känna här som fick det. Det är helt otroligt att drömmar faktiskt kan hända, det är inte omöjligt.
Efter galan så var det som en liten efterfest i en byggnad nära där vi bodde. Det var en liten buffé och man stod mest och pratade och minglade. Det var mysigt. Vid klockan tio så gick vi till sällskapsrummet där vi bodde. Det spelades musik och vi dansade och showade och jag hade det väldigt kul. Flera sa att jag hade en dold talang för sånt, haha. Vid klockan 00:30 så gick ett gäng ut och badade men jag stannade inne och packade. Det var inte helt lätt att få med sig allt men jag tror jag lyckades.
Det ska faktiskt bli riktigt härligt att komma hem, men jag kommer sakna lägret såklart. Kanske, om jag jobbar riktigt hårt kommande år, så kan jag komma tillbaks och få min dröm uppfylld.
På återseende,
Frida
